Merete Grut

Azerbaijan hits rock bottom ranking in the Pressfreedom index of Reporters Without Borders

http://www.irfs.az/index.php?lang=eng

Nakhchivan Human Rights and Mass Media Monitoring
http://www.nakhchivan.org.az/az/component/search/?searchword=nasibova&ordering=&searchphrase=all

Azadliq – Radio Free Europe / Radio Liberty – Azerbaijani service
http://www.rferl.org/section/Azerbaijan/151.html

Index of censorship
http://www.indexoncensorship.org/2012/03/azerbaijans-silenced-voices/

WAN-IFRA, World Association of Newspapers and News Publishers’ on the report ”Running scared” on Press Freedom in Azerbaijan.
http://www.wan-ifra.org/articles/2012/03/27/international-concerns-for-press-freedom-in-azerbaijan

Reporters Without Borders on Azerbaijan
http://en.rsf.org/spip.php?page=recherche&lang=en&recherche=azerbaijan

CPJ, on Azerbaijan
http://cpj.org/europe/

Amnesty International on Azerbaijan
http://www.amnesty.org.uk/search.asp?q=+azerbaijan&submitted=-1

Caucasian Knot
http://www.eng.kavkaz-uzel.ru/

Freedom House
http://www.freedomhouse.org/regions/central-and-eastern-europeeurasia

Twitter on Azerbajdzjan
https://twitter.com/search/%23Azerbaijan

Article 19 – on the report ”Running Scared”
http://www.article19.org/resources.php/resource/3003/en/running-scared:-azerbaijan’s-silenced-voices

OSCE media representative condemns violent attacks on journalists
http://www.osce.org/fom/89759

Observations on the human rights situation in Azerbaijan. Freedom of expression, freedom of association, freedom of peaceful assembly
https://wcd.coe.int/ViewDoc.jsp?id=1839497

De svenska frilansjournalister som greps i Etiopien i juni i år är inte ensamma. Etiopien har satt i system att angripa pressfriheten och fängsla journalister. Häromdagen greps fler reportrar och en flydde från landet. Nu åtalas de gripna journalisterna för terrorism. Här sammanfattas en del av det som skrivits under de senaste veckorna.
—
English versions: Reporters Without Borders
Committee to Protect Journalists
—

De svenska frilansjournalisterna Martin Schibbye, skribent och Johan Persson, fotograf, greps i juni 2011 av militär i Ogaden-provinsen i Etiopien. De bägge svenskarna har erkänt att de via Somalia tagit sig in olagligt i landet, men förnekar alla former av terroristbrott. Mot sitt nekande ska de nu ställas inför rätta i Addis Abeba den 18 oktober, åtalade för att ”understödja terrorism”.

Johan Persson / FOTO: KONTINENT

Svenskarna är inte ensamma. De står åtalade samtidigt som två etiopiska reportrar, gripna i ett separat fall med liknande anklagelser. Etiopierna arbetar för privatägda inhemska medier och är bara några av de många journalister som gripits under de senaste åren i Etiopien.

Enligt ett uttalande från Amnesty International idag har fem regimkritiska journalister fängslats i Etiopien sedan mars 2011. De senaste gripandena ägde rum för bara två dagar sedan. Ytterligare en känt kritisk journalist flydde från landet i helgen efter att regimen uppmärksammat att hans namn förekommit i WikiLeaks, skriver bland andra CPJ, tidningen Journalisten och EthiopiaFirst.com.

Etiopiska uppgifter om att det finns filmbevis för att de bägge svenska journalisterna skulle hanterat vapen under sin resa bemöttes häromdagen i en artikel i tidningen Arbetaren.

”Etiopiens informationsminister Shimelis Kemal har i en intervju med nyhetsbyrån Bloomberg hänvisat till sekvensen som bevis för att journalisterna skulle ha genomgått vapenträning hos gerillan Ogadens nationella befrielsefront, ONLF. Men ljudet från skottet låter misstänkt pålagt, och vapnet som påstås ha avfyrats ger ingen rekyl.”

Martin Schibbye / FOTO: KONTINENT

En kollega som delar kontor med Schibbye och Persson, frilansen Anna Roxvall, intervjuas i Arbetarens artikel.

”Vissa har bara rakt av hänvisat till den etiopiska regimens påståenden om att det finns en film som visar hur de vapentränas av gerillan, men det stämmer inte. Filmsekvensen de talar om är från Somalia, Johan tittar i ett vapen som en av de somaliska säkerhetsvakterna visar honom, sedan har man i efterhand lagt på ljudet av ett knallpulverskott. Det är rena spelfilmen.” säger hon.

Internationellt har åtalen mot de fyra journalisterna kritiserats av bland andra CPJ, Comittee to Protect Journalists, en pressfrihetsorganisation baserad i New York, vars representant Mohamed Keita i en intervju för nättidningen Medievärlden den 8 september berättade att två journalister från Eritrea behandlats på liknande sätt av Etiopien för fyra år sedan. Dessa journalister är idag försvunna och ingen vet var de befinner sig, skriver Medievärlden.

”Regeringen må ogilla att reportrar pratar med grupper som de anser vara terroristorganisationer, men det är vad journalister gör. Allting annat skulle bara förvandla dem till språkrör”, påpekar CPJ:s Afrikakoordinator Mohamed Keita. ”Myndigheterna måste lägga ned de här löjliga åtalen omedelbart och släppa våra kollegor.”

Den etiopiska regeringen har hängt ut och hetsat mot Schibbye och Persson i statstelevisionen på samma sätt som man gjorde med de eritreanska journalisterna, säger Mohamed Keita till Medievärlden.

Baserat på ett foto av Persson poserandes med ett automatvapen – en bild som journalisterna själva hävdar är manipulerad – dras långtgående slutsatser om deras skuld och att de skulle ha fått vapenträning.
- Det tycks vara ett försök av regeringen att förutbestämma utfallet av rättegången. Myndigheterna har tydligen inte heller några problem med att trivialisera ett så allvarligt åtal som terrorismbrott, konstaterar Keita.”

Enligt CPJ:s representant har Etiopien aldrig frikänt några anklagade journalister, utan har satt i system att tysta den oberoende journalistiken. Etiopien har gjort sig känt för hård kontroll av den nyhetsrapportering som når landets invånare, även från utländska källor. Enligt OpenNet Initiative ägnar sig regimen åt omfattande filtrering av politiska nyheter på webben. Landets myndigheter kontrollerar all data- och teletrafik, samt sägs ha investerat i system som ska störa ut satellitsignaler, enligt CPJ.

”Den nya antiterrorlagen från 2009 har förvärrat situationen ytterligare. Enligt Keita har ett fåtal andra länder i Afrika, däribland Uganda och Swaziland, infört liknande antiterrorlagar. Men Etiopien är sannolikt det första afrikanska landet att använda dem mot journalister. Lagen kriminaliserar kontakt med terrorgrupper. Till den kategorin räknas dock inte bara militanta grupperingar, berättar Keita.
- Lagen är så svepande formulerad att även ledande oppositionella grupper faller under terroristklassificeringen. Plötsligt är det ett brott att intervjua eller på annat sätt interagera med dem.”

Den svenska regeringen är märkligt tyst i denna affär, som ytterst är en fråga om pressfrihet och yttrandefrihet. Vår utrikesminister Carl Bildt har knappt yttrat ett ord, trots att det finns exempel på andra utländska journalister som gripits i området och inte har suttit fängslade lika länge. Hela scenariot väcker frågan om svenska journalister är för obekväma för den Etiopiska regeringen – och kanske även för vår svenske utrikesminister – för att kunna släppas fria.

Martin Schibbye och Johan Persson har haft fokus på människorättsbrott under flera tidigare reportageresor som frilansar för ett antal olika stora tidningar i Sverige under de senaste åren. Syftet med just denna resa var att dokumentera de uppgifter de fått om grova människorättskränkningar i Ogaden-provinsen, där det svenska företaget Lundin Petroleum är aktivt. Företagets och vår utrikesminister Carl Bildts engagemang i området har tidigare i år granskats också av bland andra filmaren Maj Wechselmann.

Bland de som intresserat sig för det material frilansarna planerade att publicera om Ogaden fanns redaktörerna för tidningarna Filter och Rodeo Magazine. Dessa bägge redaktörer har skrivit om sina funderingar kring det som hänt Martin och Johan (se länkar längre ner i inlägget).

Kort efter gripandet startade Reportrar utan gränser och Journalistförbundet en insamling till förmån för Martin Schibbye och Johan Persson. De insamlade pengarna går till advokatarvode och andra kostnader under den rättsliga processen, vilket behövs eftersom frilansarnas egna försäkringar inte täcker kostnaderna för rättshjälp. Mer info om insamlingen finns på Reportrar utan gränsers hemsida.

Men ännu viktigare än att samla in pengar är att väcka svenska politiker och den svenska regeringen, samt att skapa internationell opinion för att de två frilansarna ska släppas fria. Kanske finns det något just DU kan göra? De två svenska frilansarna är naturligtvis bara några av alla de journalister som fängslas varje år. Men just i den här affären är frågan om det verkligen är rimligt att vår svenska utrikesminister, vars uppdrag det är att försvara de två frilansarna Martin Schibbyes och Johan Perssons intressen såsom svenska medborgare, har stora egna intressen i Ogaden, i Lundin Petroleum och därmed även i att upprätthålla goda relationer till Etiopien.

—

Text: Merete Grut. Hela artikeln + länkar har publicerats
på Reportrar Utan Gränsers hemsida.

—

Länkar till de senaste veckornas rapportering i svenska media med referens till Martin Schibbye och Johan Persson.

Media om Martin Schibbye och Johan Persson
FIB:s medarbetare Knut Lindelöf samlar länkar med artiklar om journalisterna. 2011-09-16
http://fib.se/se-alla-missa-inte/item/657-media-om-martin-schibbye-och-johan-persson

Photojournalist Johan Persson and Reporter Martin Schibbye charged for terrorism
Kontinent, bildbyrån där Johan Persson är medarbetare, om situationen. 2011-09-16
http://kontinent.se/more/

Brevet från Martin Schibbye
SVT Kulturnyheterna, 2011-09-15. Längd: 02:33.
http://svtplay.se/v/2533095/brevet_fran_martin_schibbye

Det bränns, Carl Bildt
Fokus, 2011-09-15. Artikel av Ulrika Knutson
http://www.fokus.se/2011/09/det-branns-carl-bildt/

Etiopiens varnande exempel
Debattartikel i DN 2011-09-13 av Kerstin Lundell, Guldspadevinnare 2010 för boken ”affärer i blod och olja. Lundin Petroleum i Afrika”.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/etiopiens-varnande-exempel

Terrorbrott på Bildts bakgård
Arbetaren 2011-09-12. Mycket bra sammanfattande artikel av Ivar Andersen.
http://arbetaren.se/articles/inrikes20110912

EU begär att Isaak ska släppas fri
http://www.dn.se/nyheter/sverige/eu-begar-att-isaak-ska-slappas-fri

Medier: Inga varor utan marknad
Signerat i DN 2011-09-15, Hanne Kjöller om reportrarna.
http://www.dn.se/ledare/signerat/medier-inga-varor-utan-marknad

Om ”Etiopiensvenskarna” och Filter
Filter, 2011-09-14, chefredaktören Martin Göransson ger sin version.
http://www.magasinetfilter.se/artiklar/etiopien.aspx

Vilket ansvar har jag som chefredaktör för två fängslade svenska frilansar?
Rodeo Magazine, 2011-09-14, chefredaktören Johan Wirfält berättar om medarbetaren Johan Persson.
http://rodeo.net/johan-wirfalt/2011/09/vilket-ansvar-har-jag-som-chefredaktor-for-tva-fangslade-svenska-frilansar/

Besvärande bilder för Bildt
Göteborgsposten 2011-09-14. Spalt av Gabriel Byström.
http://www.gp.se/kulturnoje/1.722804-gabriel-bystrom-besvarande-bilder-for-bildt

Avgå Bildt!
AB, Kulturredaktionen, 2011-09-14.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article13621975.ab

Uppgift i ETC: Journalister skulle granska Lundin
DN 2011-09-12. Artikel på Dn.se visar brevet till klasskamraterna.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/uppgift-i-etc-journalister-skulle-granska-lundin

Fängslade journalister skulle granska Lundin
ETC, 2011-09-12. Artikel av Jonas Cullberg.
http://stockholm.etc.se/nyhet/fängslade-journalisterna-granskade-lundin

CPJ: I Etiopien är alla journalister skyldiga
Medievärlden 2011-09-09. Intervju med CPJ:s representant.
http://www.medievarlden.se/nyheter/2011/09/cpj-i-etiopien-ar-alla-journalister-skyldiga

Etiopisk redaktör: Vi följer fallet med oro
Medievärlden 2011-09-08. Intervju med CPJ och etiopisk journalist.
http://www.medievarlden.se/nyheter/2011/09/etiopisk-redaktor-vi-foljer-fallet-med-oro

Fallet med Etiopiensvenskarna visar att Bildt är omöjlig som utrikesminister.
SVT-Debatt, 2011-09-08, Leo Lagercrantz
http://svtdebatt.se/2011/09/fallet-med-etiopiensvenskarna-visar-att-bildt-ar-omojlig-som-utrikesminister/

Svenska journalister åtalas för terrorism
Arena, 2011-09-07, av Yonna Waltersson.
http://www.dagensarena.se/nyheter/svenska-journalister-atalas-for-terrorism/

Svenskar terroråtalas i Etiopien
TT, artikel publicerad i SVD 2011-09-07.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/svenskar-terroratalas-i-etiopien_6450722.svd

EXPRESSEN 2011-07-08
Intervju med Karin Schibbye, Martins mamma

SR EKOT 2011-07-04, kl 17:40
Gripna Svenskarna i kontakt med anhöriga

SR EKOT 2011-07-03, kl 21.03
Två svenska journalister fängslade i Etiopien

—

MER OM ETIOPIEN

Open Net: Ethiopia

Amnesty International: Ethiopia must end crackdowns

CPJ: Attacks on the press 2010 – Ethiopia

Sveriges regerings egen rapport om läget för mänskliga rättigheter i Etiopien 2010

—

MER OM MARTIN OCH JOHAN

Bildbyrån Kontinent skriver om Martin Schibbye och Johan Persson i Etiopien 2011-09-16

Reporters Without Borders – engelsk text som fördömer anklagelserna om terrorism 2011-09-08

Committee to Protect Journalists, CPJ, om terroråtalen i Etiopien – på engelska 2011-09-07

Johan Persson Nominerad till Årets Bild 2011 | blogginlägg med intervju 2011-01-26

Johan Persson tog tredje platsen i Årets Bild 2011 – kategorin Årets Vardagsbild Utland

text © Merete Grut
En lite annorlunda julklapp – att låna ut pengar till afrikanska småföretagare genom mikrolån – skrev jag om i bloggen Aminata.se förra året. Här kommer inlägget i repris.

Under de senaste åren har utvecklingen formligen exploderat på området mikrolån och det finns massor av investerare, både ideella och vinstdrivande. Till och med Värdsbanken och FN är med och finansierar på mikronivå. Frågan är hur man ska se på de möjligheter som nu finns för privatpersoner att låna ut pengar via olika organisationers sajter på nätet. Det finns både kritiska och positiva röster.

Allt började när Nobels fredspris 2006 gick till Muhammad Yunus, mannen som startade Grameen Bank – en institution som började med att låna ut otroligt små summor till de allra fattigaste, särskilt kvinnor, i Bangladesh. Med bara några få kronor i lån kunde en kvinna köpa exempelvis en höna, och genom att sälja äggen kunde hon betala tillbaka lånet, köpa fler hönor och så vidare. Lånen hjälpte dessa kvinnor att ta sig ur sin totala fattigdom.

Grameen Bank har stått modell för tusentals andra organisationer runt om i världen, som också vill hjälpa de fattigaste att bli självförsörjande eller utveckla småföretagande för att kunna försörja sina familjer. Många kända personer har också engagerat sig. Youssou N’Dour, den välkände senegalesiske artisten, har till exempel startat en egen organisation för lån till entreprenörer i Senegal. Organisationen heter Birima.

Många människor är intresserade av att utan vinstintresse ge lite pengar till mikrolån som kan hjälpa fattiga människor att ta sig ur svåra förhållanden. Läs här till exempel vad bloggaren ”Aningen udd” har skrivit om sina investeringar genom Kiva, en organisation som förmedlar räntefria lån. Och Rapport på SVT har gjort reportage.

Men hur ska man då kunna veta att pengarna verkligen används på rätt sätt? Jo det finns oberoende granskare av marknaden. En sådan är Mixmarket som granskar och listar mikrofinansieringsinstitut (MFI) i världen. De värderar dem utifrån vissa kriterier och talar om hur bra de lyckats. Resultaten publiceras på en hemsida. http://www.mixmarket.org/en/about_mix_market.asp där man kan söka och finna information om den organisation man är intresserad av att stödja. Här är Mixmarkets lista över MFI:s i Afrika: http://www.mixmarket.org/en/demand/demand.global.results.asp?token=&refreshSearch=demand&s0wrc=AFRI&sInst=&sNetw=&seDisc=all.

Det finns också vinstdrivande mikrofinansieringsinstitut. Ett exempel är danska MyC4, som startade förra året med idén att låta investerare satsa minimum 5 euro i olika projekt runtom i Afrika och samtidigt tjäna pengar på att låna ut sitt kapital med bättre ränta än på banken. Inget direkt välgörenhetsprojekt alltså, men tanken är i alla fall att pengarna enbart ska lånas ut till afrikanska småföretagare som vill utveckla sin verksamhet. Och när det nu visar sig att mikrolånen kan vara en bra placeringsform för västliga investerares pengar hakar naturligtvis många på som i normala fall inte alls skulle intressera sig för Afrika. MyC4:s utlåning har ökat i mycket hög hastighet sedan starten. Just i skrivande stund har över 6 miljoner euro investerats i MyC4:s låntagare.

Samtidigt är mikrolånen inte särskilt kostnadseffektiva, det är dyrt att administrera dem och den totala lånekostnaden för de som lånar blir ofta väldigt hög – hos MyC4 kan kostnaderna ibland ligga så högt som på 50 procent av lånet. Ändå är det intressant för dem som inte kan få lån på andra sätt att ta den här typen av krediter.

Det finns också en annan kritik mot de nya lånesystemen. När privatpersoner själva får välja ut vilka de vill låna pengar till, var hamnar man då i förhållande till nykolonialism och välgörenhet som ”charity-tainment”, undrar Frida i ett annat blogginlägg. Och hur används pengarna? Rapporter har kommit från olika håll om att pengar från mikrolån inte används på rätt sätt, och att det från början vällovliga målet att hjälpa fattiga är på väg att konkurreras ut av de som ser en profitmöjlighet i mikronlånen, skriver Rhys Blakely i Times Online.

Den kände afrikanska ekonomen George Ayittey, professor i USA och bördig från Ghana, är kritisk till mikrolånen även om han också ser det positiva i engagemanget för Afrika. Han hävdar att lånen försenar den politiska utvecklingen i Afrika eftersom de minskar befolkningens krav på reformer, bättre infrastruktur och bättre förhållanden i länderna. Och att de inte ger en effektiv användning av det kapital som satsas. Hör honom föreläsa under konferensen TED, om Afrikas framtid (bilden till höger). Väldigt intressant.

Så här skrev George Ayittey i ett mail, som svar på en fråga från mig om vad han ansåg om mikrolån och organisationer som exempelvis MyC4.

”It has become popular in the West because it gives Westerners a sense of good feeling or power – that they can make a difference, however small, by giving some loans to the poor in Africa or Latin America. There is no question that, a small loan here and there in Africa has yielded spectacular results. But these are the rare examples because thee are so many things wrong with micro-credit fiancé from the economic development point of view. From the personal point of view, micro-credit finance is fine but not from the development stance. Let me explain.

Micro-credit finance:

1. Assumes it can turn every poor person into an entrepreneur – a presumption which is neither warranted, nor supported by historical facts.
2. Seeks to help an INDIVIDUAL, which is fine in the Western scheme of things because in the West, the basic economic and social unit is the individual. The Westerner would say “I am because I am and I can damn well do anything I want.”By contrast, in Africa, the basic economic and social unit is the extended family or group. The African says “I am because WE are.”Obviously going to Africa to help an individual violates the social ethos.
3. The West was not developed through micro-credit finance. So why is this model being sold as a vehicle for African development?
4. Micro-credit finance is not efficient. Consider the administrative cost of handling millions of small loans.
5. Nor does micro-credit finance able to exploit what economists call “economies of scale.”Consider this example.

Suppose there are 10 peasant bakers, each of whom produces 10 loaves of bread daily. A micro credit loan of $100 each – for a total of $1,000 — would enable each to double output to 20 per baker per day or a total 200 loaves. Suppose you took the same $1,000 and loaned it to one person to establish a bakery and employ the 10 peasant bakers with an output of 400 loaves of bread a day because of economies of scale. Which is more efficient? Obviously the second operation is more efficient but it is not micro-credit finance. It is what I call “meso capital.” ”

Ja, döm själva. Läs på de olika sajterna, googla på micro-credit finance och fundera över om ni tror att era pengar kan göra skillnad. Det är lätt att bli entusiastisk över möjligheterna, men mycket att fundera över. Särskilt om man vill låna ut pengar mot ränta, för då tillkommer också skattemässiga aspekter. Och de egna etiska bedömningarna kring om man tycker att det är okej med de höga kostnaderna för den som ska låna pengarna i slutänden.

Jag har träffat grundaren av MyC4, Mads Kjær, som har fått en hel radda med priser i Danmark för sitt engagemang. Årets idealist 2008 har han utnämnts till bland annat. Intervjun med honom publiceras i ett senare inlägg, som presenterar MyC4 och tar upp frågan om det är okej att låna ut pengar till mikrolåntagare – med vinst.

Läs vad andra bloggare har skrivit om om Afrika, mikrolån, MyC4, Grameen Bank, Muhammad Yunus, nykolonialism, Mads Kjær, Kiva, mikrofinansieringsinstitut, mikrofinansiering, George Ayittey

text © Merete Grut

Den 1 december 2010 trädde den senaste integrationsreformen i kraft. Reformen har fått stor uppmärksamhet i media och det är lätt att få uppfattningen att alla de som invandrar till Sverige omfattas av åtgärderna. Men så är inte fallet. Det är bara de så kallade ”nyanlända” – flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga – som får tillgång till de nyskapade resurserna. Reformen handlar därmed endast om cirka 10% av de som kommer till Sverige varje år.

Av de som kom till Sverige 2009 var 11% flyktingar och 10% var anhöriga till flyktingar. För 2011 räknar Migrationsverket med att sammanlagt drygt 11 000 personer av de omkring 19 500 flyktingar och skyddsbehövande som beräknas komma till landet ska omfattas av åtgärderna.

De som kommer hit på grund av annan familjeanknytning, ungefär 23 % av den totala invandringen eller omkring 20 000 personer årligen, har fortfarande inget särskilt riktat stöd förutom rätten till SFI och övriga arbetsmarknadsåtgärder – vilket innebär exempelvis möjlighet till arbetsmarknadspraktik om de är fortsatt arbetslösa två år efter att de kommit till Sverige, förutsatt att de varit inskrivna som arbetssökande på Arbetsförmedlingen under den tiden. Tidigare har det emellertid vid flera tillfällen rapporterats från olika håll om att det varit svårt för just dessa anhöriginvandrare att få hjälp genom Arbetsförmedlingen – som ofta kräver avslutad SFI innan personen i fråga ens får rätt att skriva in sig som arbetssökande eller träffa en handläggare och innan eventuella arbetsmarknadsåtgärder kan sättas in.

Begreppet ”nyanländ” och därmed den aktuella reformen, omfattar från och med första december 2010 alla flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga i åldrarna 20-64 år samt ensamkommande ungdomar i åldrarna 18-20. Även anhöriga som kommer inom två år omfattas. Gruppen ”nyanlända” har redan tidigare omfattats av särskilda introduktionsåtgärder och nu utvidgas definitionen något. De nyanlända ska tas emot av arbetsförmedlingen och få hjälp av en etableringslots med målet att hitta jobb så snart som möjligt efter ankomsten.

Regeringens diagram över invandringen 2009.

Tveksam rubrik?

Merete Grut: Mot bakgrund av att det är så få av de som invandrar till Sverige som omfattas av reformen, är det inte en aning tveksamt att kalla reformen för ”den största förändringen inom svensk integrationspolitik på 25 år”, som integrationsminister Erik Ullenhag utnämnder den till i sitt pressmeddelande idag?

Catharina Bildt, politisk sekreterare hos Erik Ullenhag: Jag tycker nog att man kan säga att det är den största förändringen inom integrationspolitiken på 25 år för de som omfattas av vårt riktade stöd, dvs gruppen flyktingar, skyddsbehövande och deras anhöriga, i och med att arbetsförmedlingen får ett tydligt samordningsansvar i integrationsarbetet.

MG: Jag möter ofta personer som säger berättar att de är anknytningsinvandrare och har haft mycket svårt att hitta arbete. De har inte fått hjälp genom arbetsförmedlingen på grund av att de inte har fått slutbetyg från SFI, det är lokala regler som många arbetsförmedlingar har skapat. Det är ibland också nästan omöjligt att bli inskriven på arbetsförmedlingen om man inte har slutbetyg från SFI. Kommer den här gruppen att få det lättare på något sätt nu i och med den här reformen?

CB: Vi anser ju inte att övriga grupper som invandrar är i behov av riktat stöd, de har ju antingen redan arbete eller studier när de kommer till Sverige, eller tillgång till andra resurser i form av de redan existerande arbetsmarknadsprogrammen. Men naturligtvis har vårt departement ett övergripande ansvar för integrationsarbetet och det är ju meningen att vi ska arbeta tillsammans med de an dra departementen kring de här frågorna. Men det låter märkligt, det måste vara lokala regler i så fall som gör att de här människorna inte fått den hjälp de behöver.

FYRA KORTA INTERVJUER

ANONYM MAN FRÅN ELFENBENSKUSTEN.

– Jag kom hit för många år sen som flykting. Under de år jag var asylsökande kämpade jag mig till en a-skattesedel och ett samordningsnummer så att jag kunde söka jobb. Det var inte lätt, jag blev otroligt ifrågasatt men tillslut lyckades jag få mitt samordningsnummer. Men jag hade många vänner som aldrig fick något samordningsnummer, de orkade inte bråka utan arbetade svart istället på väldigt dåliga villkor, för arbetsgivare som verkligen utnyttjade dem.

– För tre år sedan fick jag uppehållstillstånd på grund av att jag gift mig. Då trodde jag att det skulle bli bättre. Men när jag hade folkbokfört mig och ville skriva in mig på arbetsförmedlingen var det stopp. De vägrade att skriva in mig för att jag inte har avslutat min SFI. Men när jag sa lite otydligt att ”de kräver att jag ska vara inskriven” så trodde de att det handlade om socialen och skrev in mig. Men jag fick veta att jag inte skulle få någon handläggare, inte förrän jag hade avslutat min SFI. Så jag sökte jobb på annat sätt och hade först en massa tillfälliga vikariat. Nu har jag fast jobb på en stor arbetsplats. Jag har försörjt mig själv hela tiden och aldrig fått några bidrag. Men jag har fortfarande inte avslutat min SFI.

ANONYM MAN FRÅN GAMBIA.

- Jag kunde inte skriva och läsa när jag kom till Sverige och jag hade inte gått i skolan sen jag var sju åtta år gammal. Det kändes väldigt konstigt för mig att som vuxen börja gå i skolan, så jag försökte få jobb istället för att gå på SFI. Men jag tjänade väldigt dåligt med pengar. Min fru som har bott längre i Sverige än jag tjänade mer. Arbetsförmedlingen vägrade skriva in mig. Så när jag ville ha hjälp efter några år, när de sa att man kunde få instegsjobb om man varit arbetslös länge, så sa de att jag inte uppfyllde villkoren eftersom jag inte hade varit inskriven som arbetslös. Och jag kunde inte få bli inskriven då heller för att jag inte hade avslutat SFI. Det kändes väldigt konstigt.

- Nu har jag varit här i tio år men jag har fortfarande inte någon fast anställning. Och jag har inte klarat slutprovet på SFI heller. Socialtjänsten hjälpte mig att bli inskriven på arbetsförmedlingen, de ställde som krav för att jag skulle få bidrag att jag blev inskriven och då kunde de inte vägra. Jag har sökt hundratals jobb men inte fått något. Jag är kanske snart aktuell för någon arbetsmarknadsåtgärd.

ANONYM MAN FRÅN GUINEA.

- Jag har gått en universitetsutbildning och är välutbildad. Jag kom till Sverige för att jag hade gift mig med en kvinna som bodde här. Jag försörjde mig bra i början, hade en egen verksamhet som jag drev tillsammans med min fru. När vi skilde oss efter några år kunde jag inte fortsätta med verksamheten och min situation blev väldigt svår ekonomiskt. Då gick jag till arbetsförmedlingen och hoppades få hjälp att hitta ett annat arbete. Men de vägrade skriva in mig om jag inte hade läst SFI. Jag började läsa svenska på SFI och sökte jobb på egen hand. Fick några städjobb och andra tillfälliga arbeten.

- När jag äntligen var klar med SFI blev jag inskriven på arbetsförmedlingen. Men då hade jag ju redan skaffat mig en del egna kontakter och det var genom de kontakterna som jag fortsatte att få olika tillfälliga jobb. Arbetsförmedlingen har aldrig kunnat hjälpa mig på något sätt.

ANONYM MAN FRÅN SENEGAL

- När jag kom till Sverige ville jag börja jobba direkt. Jag har en bra utbildning från universitet och trodde att det inte skulle vara så svårt. Jag gick till arbetsförmedlingen och de vägrade skriva in mig. Vi bråkade jättemycket med dem och krävde att få veta var i lagen det stod att de hade rätt att vägra skriva in mig. Då sa de att det var ”lokala regler” om att man skulle kunna svenska först och att jag inte kunde kräva att få hjälp på något annat språk, tex. engelska som jag talar väldigt bra. Då påpekade vi att EU-reglerna säger att de är tvugna att ge hjälp till arbetssökande från andra EU-länder så det argumentet hålller inte. Till slut gav de med sig och skrev in mig. Men jag fick ingen handläggare och aldrig jobb genom dem. Jag fick först jobb genom kontakter, men bara okvalificerade arbeten som städning och diskning osv, så jag bestämde mig för att komplettera min utbildning hemifrån med en svensk universitetsutbildning.

- Idag har jag ett jobb som motsvarar min kompetens. Men jag har fått kämpa för det. De som inte orkar kämpa eller inte har så bra utbildning hamnar ofta i händerna på oseriösa arbetsgivare som utnyttjar dem, betalar en del av lönen svart och en del vitt, eller ber dem att jobba gratis på prov och sen säger de att de inte får jobbet. Utan den hjälp som arbetsförmedlingen skulle kunnat ge är många utlämnade till den här typen av arbetsmarknad och det är verkligen otroligt dåligt. Det trodde jag inte om Sverige när jag kom hit, att det här moderna demokratiska samhället så totalt skulle strunta i hur det går för de som kommer hit. Reformen idag om ansvaret hos arbetsförmedlingen borde verkligen omfatta också anhöriginvandrarna.

Text & Foto: Merete Grut | Tidigare publicerad på aminata.se den 10/4 2010

På måndag kl 19.00 är det svensk premiär för uppsättningen Cinderama – African Cinderella – på Riksteatern i Hallunda, i samarbete med Ghana National Theatre. Föreställningen, som är 1 timme och 40 minuter lång, är först och främst tänkt för en afrikansk publik och spelas på engelska, med en historieberättare som sammanhållande länk mellan de olika tablåerna. Efter urpremiären i Ghana den 6 mars, på landets självständighetsdag, har Cinderama spelats för över 8500 personer i hemlandet innan det nu är dags för den svenska turnén, med stöd av Svenska Institutet. Den inleds på måndag i Hallunda och avslutas i maj i Falun. Bland annat spelar ensemblen under scenkonstbiennalen för barn och unga, Bibu, i Lund. Biljettpris på måndag 150 kr, 30 kr rabatt med scenkonstpasset. Platser finns fortfarande kvar.

Efo Kodjo Mawugbe

– Turnén och föreställningen är ett resultat av många olika faktorer, säger svenska Francesca Quartey, som regisserat och samarbetat med manusförfattaren – den kände ghanesiske dramatikern Efo Kodjo Mawugbe, prisbelönt konstnärlig ledare för National Theatre of Ghana. De två möttes för några år sedan i Accra och resultatet av det mötet har nu alltså blivit en gemensam produktion, där Riksteatern medverkat i arbetet och Svenska Institutet bidragit. För Francesca själv har projektet varit en del av en process som innebär sammanfattande av både det professionella och det privata.

Francesca Quartey.

– Ser du de här figurerna i dekoren, som ser ut som hjärtan? De är inte hjärtan, de är den grafiska bilden av figuren Sankofa, en fågel som vänder sig bakåt för att plocka upp sitt ägg. ”Go back and get it”, typ. Den symboliserar min process. Jag har tagit till mig att Ghana är en del av mig, min pappa kommer därifrån och även om jag är uppvuxen i Sverige är det en del av mitt arv. Så kändes det inte första gången jag kom dit 1990. Men det har hänt otroligt mycket inte bara för min del sedan dess. Ghana har haft en otroligt positiv utveckling och där finns en stark framtidsoptimism. Jag hoppas kunna göra mer professionellt i Ghana, jag har funderat på att skapa ett kulturcenter.

Ghanas nationalteater har en tradition av att göra familjeteteater med pedagogiska budskap. I den muntliga kulturen är teater, sång och dans (klassiska element i afrikansk teater) en av de bästa formerna för information och undervisning. Exempelvis fick teatern uppleva att det efter en period av uppsökande teaterföreställningar i en av Ghanas tio regioner, där graviditetsrelaterade sjukdomar blivit en av de vanligaste dödsorsakerna bland kvinnor, märktes en stor skillnad – kvinnorna sökte nu upp hälsovården och fick hjälp i tid.

– Den här typen av teater är inte främst talad. Den handlar mycket mer om uttryck och kulturella koder och om kontakten med publiken, att hela tiden ha koll på hur de mår och att de hänger med, säger Francesca. Det är ju förstås väldigt annorlunda teater för mig som är ett barn av Stanislavskij, men den här föreställningen är ju framför allt gjord för en ghanansk publik, så vi har ägnat oss åt att arbeta mycket med uttrycken istället och med andra saker för att få fram en riktigt bra och tajt föreställning.

Dzifa Aku Glikpoe.

Askungesagan är ytterligare en berättelse som vill förmedla ett budskap om barns och kvinnors rättigheter. Berättelsen om Askungen, flickan som får lida på grund av att hon inte är älskad av sin styvmor och hennes döttrar, är universell och har berättats i många olika former världen över. Men temat är också brännande aktuellt, inte minst i Ghana. Att barn växer upp i en styvfamilj är mycket vanligt där, liksom som i de flesta andra afrikanska länder. Ekonomiska skäl, eller personliga, gör att barn lämnas bort – eller själva lämnar hemmet. Ibland tvingas barnet byta familj när en släkting behöver hjälp, eller så får en person som familjen tror ska kunna ge barnet bättre chanser i livet ta hand om det. Men alldeles för ofta blir resultatet att barnet hamnar i en mycket svår situation, utnyttjas för att göra gratis arbete åt styvfamiljen och kränks eller misshandlas psykiskt eller fysiskt av de övriga familjemedlemmarna. Problematiken förekommer också i polygama familjer med flera fruar eller när unga flickor gifts bort med äldre män och kommer till en ny familj där de inte sällan får ta på sig en stor del av ett tungt hushållsarbete.

Edinam Korkor Atatsi.

Flera av ensemblens medlemmar är mycket kända i Ghana och har medverkat i filmer och TV. Ensemblens kanske mest rutinerade skådespelare är Dzifa Aku Glikpoe (senaste film: Scorned, regisserad av Shirley Frampong-Manso, se filmaffischen här) och Edinam Korkor Atatsi, som båda är medlemmar av Abibigromma, den fasta ensemblen i Ghanas Nationalteater – National Drama Company. Edinam Atatsi arbetar också som regissör inom teater och film. De bekräftar att det under de senaste tio åren kommit fram en mängd mycket duktiga kvinnliga regissörer och filmmakare i Ghana.

Thomas K Agbemehian.

Musiken i föreställningen är till stor del traditionell, under pressvisningen framförde ensemblen en bröllopsdans, Bobobor, från Ewefolket. Enda musiker är trummisen Thomas Kweku Agbemehian, från The National Dance Company i Ghana, men han får å andra sidan assistans av alla de andra i ensemblen som sjunger och ackompanjerar med andra rytminstrument och klockor.

Läs mer om ensemblen och om föreställningen på Riksteaterns hemsida, och mer om hur den tagits emot i Ghana på Svenska Institutets hemsida. Läs den blogg som de svenska deltagarna i projektet skrev under sin resa till Ghana. Se Kulturnyheternas inslag (klicka fram till 7:25) Och framför allt, försök hitta en möjlighet att se föreställningen. Här under ytterligare några bilder och en videopromotion från premiären i Ghana.

TEXT & FOTO © Merete Grut

Dzifa Aku Glikpoe som den elaka styvmamman och Ruth Okaniokor Okan-Adjetey som Cinderama (Askungen).

De elaka styvsystrarna, Audrey Naa Adoley Addo (Aggie) och Lily Oforiwaah Mustapha (Edinam).

Medlemmar ur ensemblen i Bobobor, en bröllopsdans från Ewefolket.

Välkommen till min sajt. Här hittar du en begränsad portfolio med exempel från olika genrer. Kontakta mig gärna, via mail, sms eller fax, om du vill diskutera uppdrag, eller veta mer. Uppdatering pågår!

KONTAKTINFO
tel. 070-6867800
tel. 073-6133075
fax. 08-55118727
info [at] meretegrut.com